Artikelserie om förmaksflimmer, stroke och pulskontroll – del 1

Runt om i världen forskas det mycket på förmaksflimmer, den vanligast förekommande arytmin: onormal rytmrubbning på hjärtat. Just nu är intresset stort att förbättra diagnostik av flimmer och försöka bota drabbade patienter.

I korthet är förmaksflimmer ett tillstånd då hjärtats bägge förmak upphör att regelbundet pumpa in blod i höger respektive vänster hjärtkammare. Istället drabbas förmaken av små, verkningslösa ”skakningar”, förmaken står och dallrar. De typiska sammandragningarna (kontraktionerna) har upphört.

Blodet kan emellertid rinna igenom förmaken, som under flimret mer eller mindre blir en korridor för blodets väg till de bägge kamrarna. Trots att förmaken flimrar kommer alltså blod till kamrarna, men det sker inte lika effektivt som när förmaken pumpar in blodet.

Risken att få förmaksflimmer ökar med åldern men redan i tidig medelålder kan förmaksflimmer debutera. I Sverige räknar man med att 100 000 till 150 000 människor har konstant eller attacker med förmaksflimmer. Dock finns ett stort mörkertal med en grupp oupptäckta förmaksflimmer bland befolkningen.

Tyvärr minskar ofta hjärtats pumpförmåga något, kanske 10 till 20 % dock med stora variationer för den enskilde individen. En del patienter märker av detta med minskad fysisk arbetsförmåga medan andra inte känner någon större skillnad då flimret debuterar.

En annan, mer fruktad komplikation, är att blodproppar kan bildas i förmaken, när det i stort sett står stilla. Lossnar blodproppen i vänster förmak, följer den med blodet in i vänster kammare och pumpas ut till kroppen via kroppspulsådern, aorta. Från aorta avgår tidigt flera blodkärl till hjärnan som är i stort behov av konstant tillförsel av syre via blodet.

Kommer blodproppar hjärnan inträffar en stroke (tidigare s.k. slaganfall). Har patienten tur kan blodproppen i hjärnan lösas upp inom ett dygn och patienten får inga följdsymtom. Större proppar kan leda till att patienten avlider eller får en bestående men med kanske en halvsidig förlamning av sin kropp.

Risken att få en stroke vid obehandlat förmaksflimmer varierar i olika vetenskapliga studier, men den kan vara så hög som upp till 15- 20 %.
I dagstidningarna har det nyligen stått flera notiser om S T R O K E och dess symptom, som du kanske läst. Det är viktigt att patienten kommer snabbt till sjukhuset om symtomen på stroke uppträder. Ju snabbare patienten kommer ju större chans att man kan begränsa framtida men genom att försöka lösa upp blodproppen.

Beträffande förmaksflimmer så har speciellt tre ting hög prioritet:

1. Att förbättra diagnostik av flimret. Försöka finna patienter med oupptäckt flimmer, så att de kan komma under behandling. Mer information till allmänheten att kontrollera sin puls.
2. Att utöka resurser för sk. ablationsbehandling, som kan ta bort flimret. Förbättring av tekniken pågår ständigt.
3. Att finna bättre och mindre farliga preparat än den nuvarande, bloduttunnande medicinen Waran, som de flesta flimmerpatienter använder. Risken med Waran är t.ex. blödningar, som lätt kan uppträda. En del läkare sätter inte in Waran på flimmerpatienter just pga. blödningsrisken. Studier visar emellertid att risken att få blodpropp är högre än att få livshotande blödningar av Waran.

Arytmialliansen i England driver för närvarande en stor upplysningskampanj om betydelsen av att informera allmänheten om förmaksflimmer. Man påpekar att det är ett skrämmande faktum att det finns en risk att avlida eller att bli halvsidigt förlamad i en stroke om man har ett oupptäckt förmaksflimmer, något som oftast kan avslöjas med den enklaste av alla undersökningar - att ta pulsen.

I Sverige har Sveriges Arytmiallians försökt sprida information via allmänna dagstidningar. Intresset är tyvärr skralt. Inga artiklar från oss har publicerats och inga brev har besvarats. Internet fyller en stor uppgift här och via våra webbsidor hoppas vi kunna bidra med betydelsefull information.

I kommande artiklar skall vi mer noggrant redogöra för de tre ovanstående punkterna, hur man påvisar förmaksflimmer, hur man försöker bota flimmerpatienter med olika ablationstekniker och vad som sker på forskningsfronten beträffande bloduttunnande mediciner vid blodproppsrisk.