Förmaksflimmer – skillnader mellan kvinnor och män

Under senare år har det blivit allt mer vanligt att jämföra skillnader mellan kvinnor och män som drabbas av samma sjukdom, t.ex. hjärtinfarkt. Det gäller symptom, sjukdomsförlopp, behandling, prognos etc. Tidigare har man inte haft klart för sig att sjukdomar i t.ex. hjärtat drabbar könen på olika sätt. De flesta vetenskapliga studier är gjorda på män och även hjärtmediciner har studerats mest på män. Detta är olyckligt då det visat sig att både sjukdomsförlopp och vissa läkemedel verkar relativt olika på kvinnor och män.

Go Red!

Redan för tio år sedan skapades ett centrum för genusmedicin med bl.a. överläkaren och professorn Karin Schenck-Gustafsson som med kollegor uppmärksammat psykologiska och biologiska skillnader mellan män och kvinnor kring hjärt- och kärlsjukdomar. Den framgångsrika kampanjen för kvinnohjärtan Go Red – delvis i Hjärt-Lungfondens regi och andra kampanjer har till syfte att samla in pengar till forskningen som i sin tur kanske kan minska den höga dödligheten hos kvinnor i hjärt-kärlsjukdomar. Cirka 20 000 kvinnor avlider årligen i denna sjukdom. För bara några decennier sedan sade man att hjärt-kärlsjukdomar bara drabbade män!

Förmaksflimmer hos kvinnor

Den amerikanska webbsidan ”Science Daily” gjorde i september 2009 en sammanfattning av olika studier som publicerades under en 20-års period. Man ville påvisa skillnaderna mellan mäns och kvinnors förlopp vid förmaksflimmer:

• Kvinnor får inte lika ofta antikoagulationsmedicin (blodförtunnande) insatt som män, vilket leder till en högre incidens av stroke och ökad mortalitet.
• Får kvinnor bloduttunnande medicin, drabbas de oftare av blödningar varför noggranna kontroller rekommenderas.
• Kvinnor med förmaksflimmer har ofta mer uttalade symptom och större frekvensvariationer, dvs mer ojämn puls än män. Risken att få livshotande arytmier är högre hos kvinnor och detta måste regleras med pulsbromsande mediciner och ibland implantation av en pacemaker eller implanterbar defibrillator (ICD).
• Kvinnor är mer känsliga än män för en del hjärtmediciner.
• Kvinnor remitteras mer sällan än män till pacemakerbehandling och ablationsterapi. Du kan läsa om ablation på http://www.pacemaker-info.se/node/189.
• De hormonella variationerna under en menstruationscykel kan öka risken för arytmier.
• Studier i USA har visat att kvinnor har en lägre livskvalitet med förmaksflimmer jämfört med män.

Sammanfattningen är gjord av dr Annabelle Volgman och kollegor vid the Heart Center for Women, Rush University i USA.

Syftet med denna artikel är att bli mer observant på behandlingen av kvinnor med förmaksflimmer, enligt artikelförfattarna.

En inblick i svenska ablationsregistret 2008

I den amerikanska studien framkom att färre kvinnor remitteras till ablationsbehandling vid förmaksflimmer. Förmaksflimmer förekommer ungefär lika hos bägge könen med en lätt övervikt för män. Detta jämnas dock ut i längden då kvinnor lever längre än män.

Hur är det då i Sverige undrar man. Behandlas män och kvinnor jämställt vid förmaksflimmer? Alla ablationer registreras och bokförs i ett ”Nationellt kvalitetsregister för kateterablationer”. Doktor Milos Kesek med assistenter ansvarar för detta förträffliga och överskådliga register som uppdateras och publiceras årligen.

Om man tittar enbart på flimmer-ablationer under 2008 (år 2009 är inte klart ännu) så utfördes 608 flimmeringrepp. Det är 24% av alla ablationer, som även görs mot andra typer av arytmier.

Andel män, som abladerades pga. förmaksflimmer, var 74% och mot förmaksfladder 81%. Stora variationer förekommer i Sverige också således. Kanske har siffrorna blivit mer jämna för män och kvinnor under det senaste året. Kvinnohjärtan uppmärksammans ju allt mer och förhoppningsvis försvinner skillnaderna. Andra typer av abladerade arytmier har en mycket mer jämn fördelning enligt registret.

Tilläggas kan att kvinnor brukar få förmaksflimmer senare i livet än män, kanske tio år senare. Men det förklarar nog inte skillnaderna på behandlingarna. Vi får se när 2009 års rapport kommer om våra nio ablationssjukhus i Sverige har en jämnare könsbehandling av förmaksflimmer än 2008.

Den stora frågan är då: Hur ofta lyckas en flimmerablation? Den frågan är svår att svara på då många flimmerpatienter inte känner om de har flimmer eller ej till skillnad från andra arytmier. Rutinkontroller görs efter ablationen med EKG och förmodligen lyckas man i runt 90% av fallen (min gissning). Ibland görs ablationen om vid ev. återfall.

En annan fråga av intresse är hur länge har man kvar normal sk sinusrytm och kommer flimret tillbaka t.ex. efter några år. Uppföljningstiderna sedan nyare ablations-tekniker infördes, är ganska korta. Men visst föreligger risken att flimret kommer tillbaka efter ett, fem eller tio år. Ingen vet i det enskilda fallet.