Nytt om förmaksflimmer

Förmaksflimmer hör till vår vanligaste rytmrubbningar i hjärtat. Många yngre människor får flimmer p.g.a. olika orsaker som vi tidigare skrivit om. Människor över 75 års ålder kan ha förmaksflimmer i en frekvens på cirka 5-10%. Orsaken är ibland okänd.

Förmaksflimmer är ett gissel för många patienter. Oro i bröstet, hjärtklappning, ibland långsam puls , nedsatt fysisk arbetsförmåga och en liten risk för att få blodpropp följer i förmaksflimrets spår. I och med att så många har förmaksflimmer, så satsar företagen stort på att finna medicinska produkter, läkemedel såväl som tekniska hjälpmedel, som kan hjälpa dessa patienter. I fokus just nu är två behandlingsmetoder högintressanta: Ablation och nya bloduttunnande mediciner (som vi kommer att berätta om vid ett senare tillfälle).

Ablation – bränna eller frysa vävnad

Ablation innebär att man lägger in tunna elektroder i förmaken och värmer upp eller kyler ned vissa områden som skapar flimret. Man ”bränner” små vävnadspartier, så att cellerna, som startar och håller igång flimret förstörs. Man kan också ”frysa” sönder dessa strukturer, vilket kallas för kryoablation. Skillnaden mellan metoderna är inte så stora. I Sverige finns bägge metoderna.

Vad skall man välja för behandling om man får förmaksflimmer, ablation, ta mediciner eller ingen terapi alls? Tar man mediciner är det ofta av tre slag, dels för att minska flimmerförekomsten, dels för att få en mer normal hjärtfrekvens och slutligen en medicin för att minska risken för blodpropp. Har patienten lätta symtom eller inga alls under flimmerepisoderna, så kan det räcka med bloduttunnande medicin i vissa fall.

Ablation är effektivt

Hur effektiv är då ablationsbehandlingen? Hur ofta lyckas den? Vid en stor kongress i mars i år i Atlanta, USA jämfördes i två studier ablation mot enbart medicinsk behandling. 163 patienter fick ablation och 82 patienter fick enbart medicin mot flimret. Alla patienter hade anfall med förmaksflimmer (paroxysmalt flimmer) och inte konstant, kroniskt flimmer som kan vara svårare att behandla.

I hela 98,2% lyckades ablationen och under ett års observation var patienterna fria från flimmer. Men enligt studieresultaten var 91,5% fria från flimmer som stod på mediciner, vilket verkar vara en något hög siffra. I den artikel jag har framgår inte hur många läkemedel varje patient fick pröva.

Sammanfattningsvis börjar ablationsbehandling bli så pass bra att man kan rekommendera den till allt fler patienter som har symptom under förmaksflimmer.

Medicinsk behandling fungerar också bra i de flesta fall men vi vet att de flesta patienter får biverkningar av mediciner mot arytmi, i detta fall förmaksflimmer. Vi vet också att det är mycket svårt att kontrollera om patienten verkligen inte får förmaksflimmer under t.ex. några timmar utan att märka det. I så fall får man implantera en sk loop recorder (ILS) som vi tidigare skrivit om. Den övervakar hjärtat dygnet om i tre års tid.

Väntetiden för behandling varierar

I Sverige har vi ablationsbehandling vid universitetssjukhusen och väntetiden varierar ganska mycket. En privatklinik finns även i Stockholm som gör ablation. Ibland är väntetiden under tre månader på andra sjukhus upp till ett år. På lång sikt, efter flera år, vet man inte riktigt vad som händer. Får patienten tillbaka sitt flimmer eller ej? Det återstå att se.

Att resultaten av ablation blir bättre och bättre beror på ökad erfarenhet hos behandlande vårdpersonal samt förbättrad teknisk utrustning. Elektroderna som förs in i förmaken är extremt sofistikerade nu för tiden. En nackdel är fortfarande att behandlingen tar lång tid, ibland en hel dag. För att lyckas måste elektroderna hamna på rätt plats vilket kan ta tid. Den totala vårdtiden är endast ett par dagar i de flesta fall.

Studien som belyses kallas STOP-AF och presentationen utfördes av studiens ansvarige, professor Douglas Packer vid Mayo-kliniken i USA. Studien beskrivs i Cardiac Rhythm News nummer 8 april 2010. Beträffande bloduttunnande medicin vid flimmer kommer en artikel om detta här på arytmia.se inom några veckor.

Förmaksflimmer-EKG

Typiskt EKG-upptagning vid förmaksflimmer. Den övre raden visar det sk yt-EKG:et där varje ”topp” är en sammandragning från hjärtkamrarna. Man ser tydligt det oregelbundna mönstret med kort respektive lite längre intervall. Observera att den sk baslinjen mellan topparna är ojämn och krusig; typisk vid förmaksflimmer. Det nedre EKG:et är taget samtidigt med en sladd inne i hjärtats förmak under flimret.

Kammartopparna är nu nedåtvändna. Titta på baslinjen framför allt till höger. Kraftiga, oregelbundna små kurvor som visar att ett elektriskt kaos föreligger i förmaken. De uppåtriktade topparna till vänster kommer och går men visar en hög, elektrisk aktivitet i förmaken på 250- 300 impulser/minut.
Foto Thomas Fåhraeus